2015-09-09

Volvo-problem och väntan i Moldaviens huvudstad, Iasi...

Jag hoppar tillbaka i tiden med en dryg vecka. Dagen innan kom vi fram till herrgården på kullen i Gura Humorului i Bukovina. Vi satt och småpratade med värdarna fram till ett på natten och sedan gick vi och lade oss. Vi sov jättegott den natten. På morgonen efter frukost hade vi packat våra resväskor för att åka vidare mot Pusztina - csángó-byn jag längtade till sedan länge.

Vy från hotellets fönster,  Barnteatern Luceafarul i Iasi

Kulturpalatset under renovering, vy från vår hotells fönster,  

Gallerian Palas, en av Östeuropas största, vy från vår hotells fönster,

Allt var vackert och jag hade glömt bort alla problem från kvällen innan. När jag satt mig i bilen så kände jag lukten av bränt kopplingsskiva och olja som påminde mig direkt om problemen. Bilen startade tack och lov och vi kunde åka iväg. Jag kände att kopplingen tar i lite mjukare och tänkte åka till en verkstad för att kolla. Vi åkte vidare och bilen gick bra på vägen men det blev allt svårare att växla...

Till sist efter att ha växlat i en vägkorsning så stannade bilen. Jag hann låta den rulla till vi kom i skuggan av några träd vid vägkanten. Där blev det tvärstopp. Vi var endast ett 40-tal kilometer ifrån Pusztina...

Det var väldigt olyckligt, eftersom just denna dag hade vi inte tillräckligt med vatten, dock hade vi en flaska för Timmy.

Csilla ringde till Volvo försäkringar i Sverige som var väldigt tillmötesgående. Vi hade angett våra koordinater och de tog på sig att ordna med bärgning till närmaste Volvo-verkstad. Vi blev uppringda flera gånger av antingen den svenska försäkringsbolaget eller det rumänska för att fråga eller få bekräftat med saker.

Efter två timmar kom det fram bärgningsbilen som förde oss till Iasi, närmaste stad som hade Volvo service. Vi kom fram vid halv-sextiden på kvällen i utkanten till Iasi till bilverkstaden som förstås var stängd. Vi lämnade dock bilen och nycklarna och skulle åka tillbaka hit morgonen därpå för att prata med personalen.

Eloge för Volvo Assistans och Gjensidige Försäkringar för deras service och vänlighet när olyckan var framme. De hade ordnat oss logi för två dagar på Hotell Ramada mitt i Iasi. Försäkringen erbjöd oss att antingen välja mellan lånebil, hotell eller fri hemresa - det första två alternativen för fyra dagar var. Vi valde hotellet, för att inte behöva åka tillbaka till Iasi en gång till senare. Först hade vi fått bekräftat för två dagar, sedan fick vi tillsammans med Volvo se hur det funkade med reparationen och det skulle förlängas med två dagar till.

Dagen efter, den andra september tog vi en taxi från hotellet och åkte tillbaka till verkstaden. Bilen var fortfarande orört och vi fick träffa en ansvarig där. Han sade oss att han inte hade en kopplingsskiva på lager och närmaste stället därifrån han kunde beställa var Wien.Så fick han göra och hn sade att det skulle ta fyra dagar, alltså fram till fredag förmiddag att laga bilen. Sedan gick han och jag ut till bilen och på vägen ut sade han direkt till mig att jag måste förstå att de som företag måste tjäna pengar och det är det viktigaste och att han har flera andra bilar som han måste prioritera. Jag tyckte jag hörde fel, och sade då att jag trodde att han som Volvos representant skulle prioritera kunden och inte vinsten en han sade nej. Dessutom sade han att om skivan kom efter tre dgar så kanske det skulle ta ytterligare flera dagar och möjligen i början av den kommande veckan skulle vi få bilen tillbaka. Det skulle dock påskyndas för att det finns vissa incitament vi skulle ordna för att få teknikern att jobba mer eventuellt en lördag. Med andra ord ville han ha mutor, som jag avfärdade direkt.

Jag sade att det är försäkringsbolaget som är motparten och inte jag, så det blir bra om han pratade med dem i stället.

Vi åkte då tillbaka till stan och satte oss på ett café med jättegod espresso och glass. Det blev vårt stamställe för kommande dagarna. Några steg därifrån var det en restaurang med grillade specialiteter dit vi brukade gå att äta middag.

Redan första kvällen kom Csilla ihåg att en av hennes gamla klasskamrater från Marosvásárhely och det anrika Bolyai Gymnasiet bor nu i Iasi som hon också kontaktade. Vi träffdes redan andra kvällen och åt middag tillsammans och visade oss en del av staden - när det blev mänskliga 30 plusgrader efter tropiska värmen på närmare fyrtio grader under dagen.

Vi tog Timmy till en djuraffär och lät klippa henne för att inte lida av värmen. Vi hoppades att det blir då färre som vill klappa och leka med henne men tyvärr blev det precis tvärtom... Det kom fram fler utan att ens fråg och gjorde henne hela tiden uppspelt...

Kulturpalatset från Gallerian Palas terass  

Kulturpalatset

Psst! De hade ändå wifi...

Csilla älskar gröna valnötter, en romsk kvinna öppnar dessa och säljer på gatan

Kyrkan Trei Ierarhi

Förgyllt Bubbla

Förgyllt Bubbla
Enligt legenden var Kyrkan Trei Ierarhi täckt med guldblad och när ottomanerna erövrade Iasi så hade de tänt på kyrkan och skrapade ihop guldet. Nuförtiden det mest heliga är ägandet och bilen, vid kyrkan hittade vi denna förgyllda Volkswagen Bubbla som förgylldes som motsvarigheten till bibliska Guldkalven... Säkert det drar till sig folk som tror att alla får en likadant i Iasi...






Borszék - källan till evigt liv

Nja, kanske inte just evigt men det är det bästa mineralvattnet i min mening... Efter dagen skulle jag behöva bada i ett kar med det. 

Gyimes-berget från byn Gyimesfelsölok


Vi kom fram till Borszék nu på kvällen och äntligen har vi både wi-fi och kan ta det lite lugnt.

Jag hoppade över en vecka, men så småningom kommer jag att fylla dessa luckor. Det hade hänt en hel del vi inte räknat med, men det som gör resan minnesvärt.

Trasig koppling på bilen på grund av dåliga vägar, bärgning, sedan vistelse i Iasi i fyra dagar och stress på grund av att Volvos representant i Iasi ville ha muta för att laga vår bil... Inget att undra över, Bukarests huvudborgmästare häktades och fördes bort i handbojor från sitt palats för att ha tagit emot mutor. Sådant skriver ju inte svensk media om, eftersom Sorin Oprescu är vänsterliberal... Men men, jag mutar inte och efter ett vänligt samtal med honom blev vår bil färdig efter fyra dagar, men ska låta den verifieras när vi kommer tillbaka till Sverige. Jo, sedan fick vi klippa Timmy... Vi hade flera dagar i rad 38 graders värme i Iasi... Det var inte mycket vi kunde göra mellan frukost och middag än att sitta i skugga på ett kafé och träffa Csillas gamla skolkamrat och hennes dotter...

Sedan kom vi äntligen till Pusztina, till csángóerna dit jag längtade sedan länge. Här hade vi ingen internet i fyra dagar till glädje för mina nätmobbare...

I denna lilla by känner jag mig hemma och våra värdar känns som min eller Csillas egen familj.

Jag återkommer till dessa episoder så småningom, denna gång hinner jag inte ikapp mig själv. Men jag ber om ursäkt för detta, vi träffas här virtuellt, jag vill inte ta tid från de människor jag träffar här. Vi ses ju senare och försöker uppdatera bloggen oftare.
Närproducerat, ekologiskt frukost i det gröna /iPhone foto

Omelett av riktig ägg, otrolig gul färg på äggulorna och ägg som smakar, det ni på ICA o dyl! /iPhone foto

Innan frukosten lyckades jag ramla och slå mig, Timmy hade stuit ett kycklingben från köket och det kan vara farligt för henne. Hon är tillräckligt smart att gömma sig under bilen och börja tugga på det. Då hämtade jag en kvast och böjde ner mig att jaga iväg henne, men jag ramlade och slog mig i axeln och huvudet... Men vad är det mot mina ständiga värk och smärtor, jag mådde ju bra de senaste dagarna och inte hade någon panikattack, så jag tänkte att det här gör inget...

Efter frukosten åkte vi iväg från Pusztina och våra värdar trots att om det hade varit möjligt hade vi stannat ett par veckor till.

Vi och våra värdar, vår och deras lilla valp

Sittandes på bänken och prata om livet, världen och politiken med vår värd, mr Demeter. Hatten fick jag låna av honom...


Vi åkte längs älven Tatros mot Gyimes bergen och sedan vidare till Gyergyószentmiklós, Toplita mot badorten Borszék, berömd för sitt mineralvatten.

Egerntligen ville vi övernatta i Gyimesközéplok, men vi ändrade snabbt planer och åkte vidare, eftersom förra året hann vi inte till Borszék. Borszék är Szeklerlandets nordligaste ort.

Vi stannade till vid Tusenåriga gränsen, Ungerns gamla gräns mot Rumänien. Efter första världskriget hade stormakterna delat upp Ungern och tog ifrån landet två tredjedelar av sitt territorium och hälften av befolkningen. Hos Deáky pensionatet var det stängt, skulle varit kul att träffa denna märkliga, trevliga tusenkonstnär och lokalhistoriker som vi bodde hos förra gången.

På pansionatets gård finns det flera statyer som rumänska myndigheterna tillåter fortfarande inte resas på allmän plats. Dock får man resa de på privat egendom som statyn över vitéz Sebö Ödön, löjtnant under andra världskriget som stod emot de numerärt överlägsna sovjetiska hären som ville gå över Gyimes-passet. Sovjetiska trupperna trodde att ungrarna var överlägsna och en handfull soldater kunde hindra dem i veckor. Samtidigt vitéz Sebö Ödön rädda sitt manskap och föra de vidare sedan mot Ungern, Tjeckien, och till sist till Tyskland och kämpa mot nazismen.

Längre upp vid passet hade vi lämnat bilen och klättrade sista biten på flera hundra meter på toppen av berget och under de stora tallarna hade vi upptäckt de gamla skyttegravarna efter de ungerska så kallade "fördömda bataljonen". En bit därifrån i dalen mot Hargita-berget syns en kopjafa, traditional minnesspjut av trä som används i stället för kors av szekler som minner denna bataljon.

Staty över vitéz Sebö Ödön i gården till pansionatet Deáky vid Gyimesbükk

Skyttegravarna på toppen av Gyimes-passet

Kopjafa, minnesspjut i hörnet nere till vänster till minne av den "Fördömda Bataljonen"
Vy mot Gyimesberget

Höstkrokusar vid bergstoppen

Höstkrokus


Panorama från toppen vid Gyimes-passet

Gyimes passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Gyergyó fjällen - bilden hade kostat mig en sprucken polariasationsfilter, en skada på min kamera  och skda på armen, axeln och huvudet... 

Vi stannade för att ta bilden, först tog jag några bilder, sedan på väg tillbaka till bilen snubblade jag och ramlade längs vägen, tappade kameran och fick skador på polarisationsfiltret och sökaren... Andra fallet för idag, nu allvarligare. Sedan stannade vi vid en bensinmack och då kom det fram en gammal romsk kvinna och sade mig att jag har tur i livet... Alltså! Blöder i armen, ont i huvudet och axlarna efter två fall under dagen, reparation av bilen för 7000 kronor... Då ville hon ha pengar till sin sjuke son, så jag gav henne fem lej, (tio kronor) bara för att bi kvitt henne och hennes aggressiva tiggande. Sedan tog hon en en lejs sedel som hon kastade in i vår bil. Då blev jag irriterad och sade att ta sina pengar och låta oss vara i fred, men hon började prata om besvärjelser och att hon faktiskt hade räddat oss och ville inte lämna oss i fred. 

Under tiden hade Csilla gått till en bankomat och hon följde efter och tiggde av henne också. Csilla gav henne ytterligare fem lej , bara hon lämnar oss i fred. Men hon fick nästan ny krafter och återvände till mig och började om, tog mig i armen och händerna och sade att jag bär på en besvärjelse från en dvärgkvinna men hon bryter denna och ser till att min bil inte råkar ut för olyckor och att min fru sade att jag skulle ge henne mer pengar... Till sist hoppade vi i vår bil men hon följde efter på nytt och hindrade mig att stänga dörren...

Hon fick ingenting, vi körde iväg och hon stod kvar och skrek efter oss. 

Sedan följde denna väg som var så krokig och brant att jag fick verkligen hålla i ratten så att inte romska kvinnans besvärjelser slår in...

Vi kom fram och hittade logi för natten har wi-fi och jag hann skriva dagens blogg


Srepentiner mot Borszék

Villa Borszék, där vi stannar möjligen ett-två nätter till.

Timmy önskar er god natt!!!



2015-09-03

Gura Humorului

Måndag 31 augusti - vi sover ut på hotellet i Vatra Dornei. Efter en jättegod frukost hade vi packat på nytt och utan att gå runt mer i Vatra Dornei fortsatte vi norrut. Vi tänkte om vi är ändå i Bukovina, så tittar vi runt och sedan fortsätter vi mot Pusztina, till Csángó landet där kära vänner väntade på oss.

Receptionisten på hotellet i Vatra Dornei gav oss en del tips och beskrivningar om vackra ställen. Vissa av dessa gick inte att hitta på nätet eller på  våran gps.

Vi valde de mindre trafikerade smalare vägar och vi skulle passera genom det pittoreska Zugrau-passet, sedan mot TransRarau, en väg över berget Rarau.




Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen
 Här finns det en del av Zugrau dalen på videon ovan.


Knappt hade man tittat på den vackra naturen börjar då TransRarau vägen. Förra året när vi var i Transsylvanien plågades jag av mycket kraftiga panikattacker och även bieffekterna av de medicin jag fick. Då ville jag inte köra bil på Transfagarasean, det var Csillas kusin som körde och hans familj följde med oss. Egentligen var det bekvämt att köra där. 

Här däremot på TransRarau var vägen smalare än en vanlig fil och det fanns endast dena fil. Vägen är 28 km lång med otaliga kurvor och går till över 1400 meter över havet. 

Det kan komma bilar från motsatt riktning... Och det kom också, vi kunde skaka hand genom de öppna fönstren eftersom det var så varmt också att klimatagreggatet pajade också. De äldre som bor i trakten säger att det hade inte varit så varmt i augusti i mannaminne... Medan hela den här portionen av väg kom plötsligt och vi bara vips befann oss på vägen med en lutning på stundtals över tio grader och kurvor titt som tätt hade jag inte ens tid att få panikattack. Det var ju kul att köra här, nästan som på ett dataspel, dock här på riktigt. Högsta hastighet var knappast högre än 25 km/timme,  här är videon uppspeedad med åtta eller tio gånger :)

Väl på toppen kunde vi stanna och dofta den rena fina doften från bergen... Men nej, bilen luktade konstigt, av bränd gummi :( Visst tär detta på kopplingen men även på nerverna...

Men utsikten var så magnifik att jag bara inte kunde tacka Gud att få se denna mirakel till natur... Eftersom det inte fanns några andra där så ville jag skrika ut all min frustration, all min panik och rädslor - men jag upptäckte att jag kan inte längre ens skrika... Jag ville ju att allt elände kommer bara ut... det som hördes var bara ett svagt eko av mina tidigare rädslor, panik, förnedringar... Men det kändes ändå befriande att låta min röst vara på ett primalt sätt ett med själva Naturen.

(fortsättning längre ner)

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Csilla testar bron

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen




Mot toppen av Rarau berget

Mot toppen av Rarau berget

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Panorama över Rarau berget och bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 


Bergstoppen Pietrele Doamnei 


Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Ner från toppen var det två filig väg, ibland även tre. Det var inte längre lika dramatiskt, men fortfarande väldigt vackert och grönt. Temperaturen låg då överallt på runt 36-38 grader! Vi drack nästan hela tiden vatten och gav även Timmy som satt vackert i sin lilla säng på baksätet kollad med bilbälte för hundar. Receptionisten på Hotel Silva i Vatra Dorneisade oss att vara uppmärksamma precis när vi kommer till byn Pârjol, att på vänster sida vägen finns en fiskrestaurang med foreller som specialitet, men till skillnad mot andra forellrestauranger så har man här rökt forell som är ett måste. 

Vi beställde forellen rökt som sedan serverades med rödlök och citron och färsk bröd. Egentligen skulle man haft ett gott torrt vitt vin till det men jag fick lemonad som dög mer än väl, trots att det innehöll inte socker, men var syrlig och iskall.

Man kunde sedan gå runt och titta på fiskodlingen, eftersom dessa är odlade och .inte vilda. Forellen smakade utomordentligt och den vackra omgivningen gjorde att alla blev så mycket vänligare med varandra och då satt vi och pratade med ett rumänskt par om andra sevärdheter i området och lite om allt som gamla tiders resenärer gjorde.


Forellrestaurangens skylt

Rökugnarna för att röka foreller

Foreller i bassängen, de fiskas med håv och serveras direkt grillad eller stekt

Fontän i forellodlingen som håller vattnet syrsatt

Fontän i forellodlingen som håller vattnet syrsatt med restaurangen i bakgrunden

Paradrätten, rustik rökt forell med rödlök och citron


forellodling med fontäner 

Dam i folkdräkt, hon säljer björnbär och virkar medan hon småpratar med andra säljare...


Vi gjorde en liten omväg till denna berömda ortodoxa kyrkan Voroneti som finns med i UNESCOs världsarvslista. Kyrkan kallas även för Österlandets Sixtinska Kapell... Den var byggd ca 1472 på order av den moldaviska fursten Stefan den Store efter ett slag som han hade vunnit över ottomanerna. Målningarna på utsidan tillkom senare. Kyrkan är inte känd enbart för dessa muralmålningar av bysantinsk stil, utan även för den blåa färgen som just kallas för "Voroneti Blå". Färgen kan inte framställas idag,otaliga försök hade gjorts förgäves.
Klosterkyrkan Voroneti, 

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Porten mot kyrkan

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar med den berömda blåa färgen

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Kupolen inifrån med målningar

Takmålning

Interiör

Interiör

Kupolen inifrån med målningar

Porten med bisonen, Moldaviens vapen


panorama över Voroneti kyrka

Panorama från Zugrau dalen

 Härifrån åkte vi in till Gura Humorului, närmaste stad. Vi hade dagen innan bokat ett rum på ett stort hus, ett herrgård utanför Gura Humorului. Vi ville ha ett ställe att övernatta på nära naturen och där man även välkomnar hundar. Nu är det lite överdrift att kalla Timmy för hund, hon är snarare en leksaksnalle...

Vi stannade för att köpa mat, eftersom i herrgården finns inte restaurang och jag passade på att köpa en flaska champagne också för att fira denna vackra dag och för att vi helskinnade kom fram. Det här är också lite överdrift, Csilla tycker ju inte om alkohol, så jag tänkte bara ta något glas medan jag arbetar med bilderna och bloggen.

Vi eskorterades på sista kilometern av vår värd som kom med sin terrängfordon. Vi åkte igenom porten på godset och därifrån såg vi den majestätiske, dock nybyggde herrgården uppe på en kulle dit ledde en sicksackande serpentin till...

Jag följde Teodor, värden som åkte framför oss med sin bil. Efter den andra kurvan våran bil orkade inte och motorn började slira... Jag försökte flera gånger, men väldigt snabbt såg jag att det börjar ryka under motorhuven och nu kände vi igen den stickande gummi och röklukten... Värden parkerade sin bil och kom och tittade på våran, och han kunde då köra upp till herrgården.

Jag var ganska orolig att det kan hända att kopplingen blev förstörd... Vi satte oss och pratade med värdparet om allt möjligt, vi hade köpt färska väldigt söta vindruvor av en gammal farbror vid klostret, och satte oss ute på terassen. Värdarna bjöd oss på välkomstdrink, hembryggd surkörsbär likör som var söt som honung men med en behaglig sötsur smak. Sedan vi tog fram champagnen och skålade för vår hälsa. Medan vi pratade såg vi hur fullmånen stiger allt snabbare upp från horisonten, genom grenarna och upp på himlen... Det var fortfarande varmt kockan ett på natten och det var väldigt behagligt att sitta ut i naturen. Vi drömde om ett ställe där Timmy kunde springa loss, men snart insåg vi att det var omöjligt, man hade här tre stora bestar till hundar och då vågade vi inte låta Timmy loss. Hon är ju uppkäftig som husse och det kunde ha orsakat problem med de tre stora hundarna...

Vi lade oss sent på natten i ett sovrom som var nästan lika stor som vår lägenhet och badrummet var ju mycket större än hela lägenheten natten innan på hotellet. Teodor kåta iväg med sin terrängbil till en granne några kilometer bort och hämtade en flaska nymjölkat mjölk till Csilla. Värdinnan hade kokat upp den, och medan vi pratade, lyssnade skålade vi med champagne och Csilla med mjölk...

Vi sov gott och vaknade på morgonen med hopp om ytterligare en lika vacker dag som denna.