Gura Humorului

Måndag 31 augusti - vi sover ut på hotellet i Vatra Dornei. Efter en jättegod frukost hade vi packat på nytt och utan att gå runt mer i Vatra Dornei fortsatte vi norrut. Vi tänkte om vi är ändå i Bukovina, så tittar vi runt och sedan fortsätter vi mot Pusztina, till Csángó landet där kära vänner väntade på oss.

Receptionisten på hotellet i Vatra Dornei gav oss en del tips och beskrivningar om vackra ställen. Vissa av dessa gick inte att hitta på nätet eller på  våran gps.

Vi valde de mindre trafikerade smalare vägar och vi skulle passera genom det pittoreska Zugrau-passet, sedan mot TransRarau, en väg över berget Rarau.

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

 Här finns det en del av Zugrau dalen på videon ovan.

Knappt hade man tittat på den vackra naturen börjar då TransRarau vägen. Förra året när vi var i Transsylvanien plågades jag av mycket kraftiga panikattacker och även bieffekterna av de medicin jag fick. Då ville jag inte köra bil på Transfagarasean, det var Csillas kusin som körde och hans familj följde med oss. Egentligen var det bekvämt att köra där. 

Här däremot på TransRarau var vägen smalare än en vanlig fil och det fanns endast dena fil. Vägen är 28 km lång med otaliga kurvor och går till över 1400 meter över havet. 

Det kan komma bilar från motsatt riktning... Och det kom också, vi kunde skaka hand genom de öppna fönstren eftersom det var så varmt också att klimatagreggatet pajade också. De äldre som bor i trakten säger att det hade inte varit så varmt i augusti i mannaminne... Medan hela den här portionen av väg kom plötsligt och vi bara vips befann oss på vägen med en lutning på stundtals över tio grader och kurvor titt som tätt hade jag inte ens tid att få panikattack. Det var ju kul att köra här, nästan som på ett dataspel, dock här på riktigt. Högsta hastighet var knappast högre än 25 km/timme,  här är videon uppspeedad med åtta eller tio gånger :)

Väl på toppen kunde vi stanna och dofta den rena fina doften från bergen... Men nej, bilen luktade konstigt, av bränd gummi :( Visst tär detta på kopplingen men även på nerverna...

Men utsikten var så magnifik att jag bara inte kunde tacka Gud att få se denna mirakel till natur... Eftersom det inte fanns några andra där så ville jag skrika ut all min frustration, all min panik och rädslor - men jag upptäckte att jag kan inte längre ens skrika... Jag ville ju att allt elände kommer bara ut... det som hördes var bara ett svagt eko av mina tidigare rädslor, panik, förnedringar... Men det kändes ändå befriande att låta min röst vara på ett primalt sätt ett med själva Naturen.

(fortsättning längre ner)

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Csilla testar bron

Från Vatra Dornei mot Zugrau dalen

Mot toppen av Rarau berget

Mot toppen av Rarau berget

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Panorama över Rarau berget och bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Bergstoppen Pietrele Doamnei 

Ner från toppen var det två filig väg, ibland även tre. Det var inte längre lika dramatiskt, men fortfarande väldigt vackert och grönt. Temperaturen låg då överallt på runt 36-38 grader! Vi drack nästan hela tiden vatten och gav även Timmy som satt vackert i sin lilla säng på baksätet kollad med bilbälte för hundar. Receptionisten på Hotel Silva i Vatra Dorneisade oss att vara uppmärksamma precis när vi kommer till byn Pârjol, att på vänster sida vägen finns en fiskrestaurang med foreller som specialitet, men till skillnad mot andra forellrestauranger så har man här rökt forell som är ett måste. 

Vi beställde forellen rökt som sedan serverades med rödlök och citron och färsk bröd. Egentligen skulle man haft ett gott torrt vitt vin till det men jag fick lemonad som dög mer än väl, trots att det innehöll inte socker, men var syrlig och iskall.

Man kunde sedan gå runt och titta på fiskodlingen, eftersom dessa är odlade och .inte vilda. Forellen smakade utomordentligt och den vackra omgivningen gjorde att alla blev så mycket vänligare med varandra och då satt vi och pratade med ett rumänskt par om andra sevärdheter i området och lite om allt som gamla tiders resenärer gjorde.

Forellrestaurangens skylt

Rökugnarna för att röka foreller

Foreller i bassängen, de fiskas med håv och serveras direkt grillad eller stekt

Fontän i forellodlingen som håller vattnet syrsatt

Fontän i forellodlingen som håller vattnet syrsatt med restaurangen i bakgrunden

Paradrätten, rustik rökt forell med rödlök och citron

forellodling med fontäner 

Dam i folkdräkt, hon säljer björnbär och virkar medan hon småpratar med andra säljare...

Vi gjorde en liten omväg till denna berömda ortodoxa kyrkan Voroneti som finns med i UNESCOs världsarvslista. Kyrkan kallas även för Österlandets Sixtinska Kapell... Den var byggd ca 1472 på order av den moldaviska fursten Stefan den Store efter ett slag som han hade vunnit över ottomanerna. Målningarna på utsidan tillkom senare. Kyrkan är inte känd enbart för dessa muralmålningar av bysantinsk stil, utan även för den blåa färgen som just kallas för "Voroneti Blå". Färgen kan inte framställas idag,otaliga försök hade gjorts förgäves.

Klosterkyrkan Voroneti, 

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Porten mot kyrkan

Muralmålningar på Voroneti Kyrkas yttre väggar med den berömda blåa färgen

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

detalj av muralmålningarna på Voroneti Kyrkas yttre väggar

Kupolen inifrån med målningar

Takmålning

Interiör

Interiör

Kupolen inifrån med målningar

Porten med bisonen, Moldaviens vapen

panorama över Voroneti kyrka

Panorama från Zugrau dalen

 Härifrån åkte vi in till Gura Humorului, närmaste stad. Vi hade dagen innan bokat ett rum på ett stort hus, ett herrgård utanför Gura Humorului. Vi ville ha ett ställe att övernatta på nära naturen och där man även välkomnar hundar. Nu är det lite överdrift att kalla Timmy för hund, hon är snarare en leksaksnalle...

Vi stannade för att köpa mat, eftersom i herrgården finns inte restaurang och jag passade på att köpa en flaska champagne också för att fira denna vackra dag och för att vi helskinnade kom fram. Det här är också lite överdrift, Csilla tycker ju inte om alkohol, så jag tänkte bara ta något glas medan jag arbetar med bilderna och bloggen.

Vi eskorterades på sista kilometern av vår värd som kom med sin terrängfordon. Vi åkte igenom porten på godset och därifrån såg vi den majestätiske, dock nybyggde herrgården uppe på en kulle dit ledde en sicksackande serpentin till...

Jag följde Teodor, värden som åkte framför oss med sin bil. Efter den andra kurvan våran bil orkade inte och motorn började slira... Jag försökte flera gånger, men väldigt snabbt såg jag att det börjar ryka under motorhuven och nu kände vi igen den stickande gummi och röklukten... Värden parkerade sin bil och kom och tittade på våran, och han kunde då köra upp till herrgården.

Jag var ganska orolig att det kan hända att kopplingen blev förstörd... Vi satte oss och pratade med värdparet om allt möjligt, vi hade köpt färska väldigt söta vindruvor av en gammal farbror vid klostret, och satte oss ute på terassen. Värdarna bjöd oss på välkomstdrink, hembryggd surkörsbär likör som var söt som honung men med en behaglig sötsur smak. Sedan vi tog fram champagnen och skålade för vår hälsa. Medan vi pratade såg vi hur fullmånen stiger allt snabbare upp från horisonten, genom grenarna och upp på himlen... Det var fortfarande varmt kockan ett på natten och det var väldigt behagligt att sitta ut i naturen. Vi drömde om ett ställe där Timmy kunde springa loss, men snart insåg vi att det var omöjligt, man hade här tre stora bestar till hundar och då vågade vi inte låta Timmy loss. Hon är ju uppkäftig som husse och det kunde ha orsakat problem med de tre stora hundarna...

Vi lade oss sent på natten i ett sovrom som var nästan lika stor som vår lägenhet och badrummet var ju mycket större än hela lägenheten natten innan på hotellet. Teodor kåta iväg med sin terrängbil till en granne några kilometer bort och hämtade en flaska nymjölkat mjölk till Csilla. Värdinnan hade kokat upp den, och medan vi pratade, lyssnade skålade vi med champagne och Csilla med mjölk...

Vi sov gott och vaknade på morgonen med hopp om ytterligare en lika vacker dag som denna.