2015-09-09

Borszék - källan till evigt liv

Nja, kanske inte just evigt men det är det bästa mineralvattnet i min mening... Efter dagen skulle jag behöva bada i ett kar med det. 

Gyimes-berget från byn Gyimesfelsölok


Vi kom fram till Borszék nu på kvällen och äntligen har vi både wi-fi och kan ta det lite lugnt.

Jag hoppade över en vecka, men så småningom kommer jag att fylla dessa luckor. Det hade hänt en hel del vi inte räknat med, men det som gör resan minnesvärt.

Trasig koppling på bilen på grund av dåliga vägar, bärgning, sedan vistelse i Iasi i fyra dagar och stress på grund av att Volvos representant i Iasi ville ha muta för att laga vår bil... Inget att undra över, Bukarests huvudborgmästare häktades och fördes bort i handbojor från sitt palats för att ha tagit emot mutor. Sådant skriver ju inte svensk media om, eftersom Sorin Oprescu är vänsterliberal... Men men, jag mutar inte och efter ett vänligt samtal med honom blev vår bil färdig efter fyra dagar, men ska låta den verifieras när vi kommer tillbaka till Sverige. Jo, sedan fick vi klippa Timmy... Vi hade flera dagar i rad 38 graders värme i Iasi... Det var inte mycket vi kunde göra mellan frukost och middag än att sitta i skugga på ett kafé och träffa Csillas gamla skolkamrat och hennes dotter...

Sedan kom vi äntligen till Pusztina, till csángóerna dit jag längtade sedan länge. Här hade vi ingen internet i fyra dagar till glädje för mina nätmobbare...

I denna lilla by känner jag mig hemma och våra värdar känns som min eller Csillas egen familj.

Jag återkommer till dessa episoder så småningom, denna gång hinner jag inte ikapp mig själv. Men jag ber om ursäkt för detta, vi träffas här virtuellt, jag vill inte ta tid från de människor jag träffar här. Vi ses ju senare och försöker uppdatera bloggen oftare.
Närproducerat, ekologiskt frukost i det gröna /iPhone foto

Omelett av riktig ägg, otrolig gul färg på äggulorna och ägg som smakar, det ni på ICA o dyl! /iPhone foto

Innan frukosten lyckades jag ramla och slå mig, Timmy hade stuit ett kycklingben från köket och det kan vara farligt för henne. Hon är tillräckligt smart att gömma sig under bilen och börja tugga på det. Då hämtade jag en kvast och böjde ner mig att jaga iväg henne, men jag ramlade och slog mig i axeln och huvudet... Men vad är det mot mina ständiga värk och smärtor, jag mådde ju bra de senaste dagarna och inte hade någon panikattack, så jag tänkte att det här gör inget...

Efter frukosten åkte vi iväg från Pusztina och våra värdar trots att om det hade varit möjligt hade vi stannat ett par veckor till.

Vi och våra värdar, vår och deras lilla valp

Sittandes på bänken och prata om livet, världen och politiken med vår värd, mr Demeter. Hatten fick jag låna av honom...


Vi åkte längs älven Tatros mot Gyimes bergen och sedan vidare till Gyergyószentmiklós, Toplita mot badorten Borszék, berömd för sitt mineralvatten.

Egerntligen ville vi övernatta i Gyimesközéplok, men vi ändrade snabbt planer och åkte vidare, eftersom förra året hann vi inte till Borszék. Borszék är Szeklerlandets nordligaste ort.

Vi stannade till vid Tusenåriga gränsen, Ungerns gamla gräns mot Rumänien. Efter första världskriget hade stormakterna delat upp Ungern och tog ifrån landet två tredjedelar av sitt territorium och hälften av befolkningen. Hos Deáky pensionatet var det stängt, skulle varit kul att träffa denna märkliga, trevliga tusenkonstnär och lokalhistoriker som vi bodde hos förra gången.

På pansionatets gård finns det flera statyer som rumänska myndigheterna tillåter fortfarande inte resas på allmän plats. Dock får man resa de på privat egendom som statyn över vitéz Sebö Ödön, löjtnant under andra världskriget som stod emot de numerärt överlägsna sovjetiska hären som ville gå över Gyimes-passet. Sovjetiska trupperna trodde att ungrarna var överlägsna och en handfull soldater kunde hindra dem i veckor. Samtidigt vitéz Sebö Ödön rädda sitt manskap och föra de vidare sedan mot Ungern, Tjeckien, och till sist till Tyskland och kämpa mot nazismen.

Längre upp vid passet hade vi lämnat bilen och klättrade sista biten på flera hundra meter på toppen av berget och under de stora tallarna hade vi upptäckt de gamla skyttegravarna efter de ungerska så kallade "fördömda bataljonen". En bit därifrån i dalen mot Hargita-berget syns en kopjafa, traditional minnesspjut av trä som används i stället för kors av szekler som minner denna bataljon.

Staty över vitéz Sebö Ödön i gården till pansionatet Deáky vid Gyimesbükk

Skyttegravarna på toppen av Gyimes-passet

Kopjafa, minnesspjut i hörnet nere till vänster till minne av den "Fördömda Bataljonen"
Vy mot Gyimesberget

Höstkrokusar vid bergstoppen

Höstkrokus


Panorama från toppen vid Gyimes-passet

Gyimes passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Csilla vid Honungsfabriken, gyllene honung som säljs vid passet

Gyergyó fjällen - bilden hade kostat mig en sprucken polariasationsfilter, en skada på min kamera  och skda på armen, axeln och huvudet... 

Vi stannade för att ta bilden, först tog jag några bilder, sedan på väg tillbaka till bilen snubblade jag och ramlade längs vägen, tappade kameran och fick skador på polarisationsfiltret och sökaren... Andra fallet för idag, nu allvarligare. Sedan stannade vi vid en bensinmack och då kom det fram en gammal romsk kvinna och sade mig att jag har tur i livet... Alltså! Blöder i armen, ont i huvudet och axlarna efter två fall under dagen, reparation av bilen för 7000 kronor... Då ville hon ha pengar till sin sjuke son, så jag gav henne fem lej, (tio kronor) bara för att bi kvitt henne och hennes aggressiva tiggande. Sedan tog hon en en lejs sedel som hon kastade in i vår bil. Då blev jag irriterad och sade att ta sina pengar och låta oss vara i fred, men hon började prata om besvärjelser och att hon faktiskt hade räddat oss och ville inte lämna oss i fred. 

Under tiden hade Csilla gått till en bankomat och hon följde efter och tiggde av henne också. Csilla gav henne ytterligare fem lej , bara hon lämnar oss i fred. Men hon fick nästan ny krafter och återvände till mig och började om, tog mig i armen och händerna och sade att jag bär på en besvärjelse från en dvärgkvinna men hon bryter denna och ser till att min bil inte råkar ut för olyckor och att min fru sade att jag skulle ge henne mer pengar... Till sist hoppade vi i vår bil men hon följde efter på nytt och hindrade mig att stänga dörren...

Hon fick ingenting, vi körde iväg och hon stod kvar och skrek efter oss. 

Sedan följde denna väg som var så krokig och brant att jag fick verkligen hålla i ratten så att inte romska kvinnans besvärjelser slår in...

Vi kom fram och hittade logi för natten har wi-fi och jag hann skriva dagens blogg


Srepentiner mot Borszék

Villa Borszék, där vi stannar möjligen ett-två nätter till.

Timmy önskar er god natt!!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar