Bucket List 2017 del II

Det tar sin tid att planera också... Så till vida att det blir för mycket planer och man inte hinner med. Det gör väl inget, åtminstone man ändå sätter upp mål och gör det bästa av det. Resten ska man släppa så det inte blir en tyngd som man bär sig i fortsättningen. Ädla konsten att skita i släppa taget...

Jag gillar runda historier, och när jag söker ett ledmotiv, en röd tråd för resan så blir inte alltid som man tänkt sig. I gårdagens inlägg skrev jag att det skulle gå i Imre Makovecz tecken. Visst, vi kommer säkert att stöta på några av hans verk, byggnader och på något sätt kommer vi att bli påminda av hans konst och ideal.


Ni som känner mig väl vet att min nya hobby/passion är bokbindning. Min fru, Csilla hade överraskat mig på min födelsedag med en kurs i bokbinderi hos  Shima, en av de bästa bokbindare i Sverige som själv gick och lärde sig hantverket av den sista stora bokbindaren i Sverige - Wolfgang Bremer. Läs gärna hennes blogg, titta på de konstverk hon hade skapat, min favorit är hennes vackra Bibel i röd skinnband med guldbokstäver. Jag ser fram emot nästa kursen hon ska hålla för att lära mig mer om att göra helband av läder. Här kan man se en kortfilm om konsten att binda böcker.

Böcker hade sedan tidigare varit en riktig passion och har en del gamla och böcker. Att binda böcker var alltid för mig ett konstnärlig hantverk - som tyvärr i Internetåldern håller på att försvinna mer och mer. Dessutom hade jag varit sjukskriven en lång period och under denna period märkte jag att inte bara minnet blev sämre, men även finmotoriken fick stryk på grund av utmattningsdepressionen. Sedan tidigare ville jag se mina fotografier inbundna i band eller böcker. Då var det givet att jag skulle gööra det själv så jag började läsa på allt jag hittade på Internet om bokbindning. Dessutom hade Csilla skickat mig på en bokbindarutbildning som hölls av


Vad har det med vår resa att göra? En del faktiskt. Jag ska ge bort i present anteckningsdböcker jag band själv. Men även en annan liten detalj.

I år firas reformationens femhundrade årsdag - som innebär bland annat den stora omställningen av trosuppfatning, konst, vetenskap och idéer och förberedde även den industriella revolutionen som följde den stora uppsvingen av uppfinningar och nya idéer.

Ett av dessa var den protestantiska reformen i Ungern och Transsylvanien och det innebar också den tryckningen av den första Bibeln översatt till ungerska i staden Vizsoly av  den kalvinistiske pastorn Gáspár Károlyi. Hans verk, den ungerska bibeln blev grunden till att ungerska språket hade fått ett enhetligt ungerskt skriftspråk. På vissa ställen än till 1800-talet använde man fornungersk runskrift. I den reformerta kyrkan i Énlaka, Transsylvanien hade jag fotograferat på det målade kassett-taket en  inskription med fornungerskt runskrift som användes redan under magyarernas tid.

„Egy az Isten. Georgyius Musnai diakon” - "Gud är ett - Diakonen Georgyius Musnai"

Denna inskription hittades av den store szekler resenären Balázs Orbán som han skrev om i sitt stora verk "Székelyföld Leírása".


Men tillbaka till skrifter och böcker - Károlyi Bibeln som var tryckt i lilla staden Vizsoly. Denna stad råkar ju vara i närheten av staden Miskolc, som jag skrev om igår att vi ska besöka. Så från reformationen genom den första ungerska översättning av Bibeln kommer vi kanske få chansen att se ett exemplar av de 54 stycken som finns kvar i dag (varav 24 i Ungern) som förvaras i reformerta kyrkan i staden.

När vi ändå är framme vid böcker och tryckeri - i Miskolc - så finns det en annan liten stad - Szinpetri - där en riktig bibliofil eldsjäl bor. Förutom att han hade med hjälp av tyska experter rekonstruerat en bokpress från gamla dokument - som användes av Johannes Guttenberg för att trycka första boken i världen. Förutom detta har denna man byggt ett pappersbruk för att tillverka samma typ av papper som Guttenberg använde. Det finns även en bokutställning med gamla rariteter och böcker från 1500-talet.

Men den stora attraktionen är ändå världens största bok som kom med i Guiness Book of Records.
Här kan man se en fem minuters dokumentär på ungerska om boken

Världens största bok handlar just om grottsystemet i Aggtelek, det jag skrev om igår nära staden Miskolc. Boken består av 346 sidor, varje sida mäter 418x377 cm och hela boken väger 1420 kilo - något man knappt kan bläddra i sängen vid läggdags. Boken bands enligt kodex-bindningen, det vill säga att omslagen är gjorda av fyra centimeter tjocka träskivor och bands i 13 hela oxskinn Omslagen hålls ihop av fem stycken stora gångjärn.

Så mycket bättre kan det inte ens bli för att få inspiration när det gäller bokbindning.


Som om det inte skulle räcka med allt detta runt staden Miskolc... Det finns mer om det vi skulle vilja göra. I närheten finns även Bükk-skogen som är nationel reservat. Här växer gott om medicinalväxter och läkeörter. Farbror Gyuri samlar medicinalväxter, anordnar en och tredagars turer och lär intresserade att plocka växter och vad dessa är bra till. Dessutom håller han föreläsnningar om läkeörter och dess användning runt om i Ungern, såväl på tv och radio som i föreläsningar.


Räcker det? Nej! Det finns annat också som knyter an till platsen - nämligen en nunna, Syster Agnes som vi hade träffat på tåget mellan Budapest och Kolozsvár för några år sedan. Hon är medlem i St Fransiskus småsystrar orden och driver i kyrkans regi en rehabiliteringshem för unga med funktionsnedsättningar och romer i utsatta sociala konditioner. En del av rehabiliteringen är just med hjälp av örtagubben farbror Gyuri. Man lär ut vilka medicinalväxter som ska plockas, sedan samlas dessa in, torkas och förpackas och säljs till detaljhandeln. Det tillverkas också olika marmelader och syltar av det naturen ger och med dess hjälp blir familjer ute på landsbygden självförsörjande.
Så undra om vi är intresserade av detta och möjligen ska vi besöka de också att lära oss mer just om det vi jobbar med men det jag hade stort behov av för inte så länge sedan - nämligen rehabilitering.