Erzsébet och Piti, Kolozsvár 24 juli 2014
Ovädret med åska och skurar hade följt med oss från Budapest. Efter en kopp kaffe ville vi besöka stadens marknad - jag älskar ju att botanisera bland grönsaker och frukter speciellt då dessa är närproducerade och naturliga, ekologiska som det ska vara. Strax innan vi kom till Saluhallen så började regnet vräka ner och vi fick söka skydd vid ingången till en butik. Först började jag jaga människor som sprang för regnet och söka skydd. Sedan såg jag först i ögonvrån att någon vänlig själ kom ut med en liten skål vatten till en hund som också sökte skydd för regnet lite längre bort. När skurarna hade stannat av lite såg jag att en äldre dam hade kramat hunden och satt på trapporna utanför butiken. Jag kom fram och frågade om jag fick ta några bilder.
![](//1.bp.blogspot.com/-LjCTqjUu01Q/U9EiVhP9Y1I/AAAAAAAAAvE/Tkn9fPl0pQw/s1600/x20140724_Kolozsvar_0142.jpg) |
Erzsébet, 72 och Piti, 3 |
En man som stod bredvid sade till mig att Piti är stadens klokaste hund. Jag var inne i fotograferandet och svarade artigt att så kan det ju vara, Pitis ögon är ju så kloka. Då sade mannen att han verkligen menar detta, Hunden hamnade på TV-nyheterna och i tidningarna. Då började jag ställa frågor till Erzsébet och hon berättade att hon hade blivit vräkt från sin lilla lägenhet och inlagd på ett ålderdomshem. Tragedin är att hon inte fick ha Piti med sig och hon var tvungen att släppa hunden på gatan. Sedan dess under flera månader åker Erzsébet in till Saluhallen med buss nummer ett på morgnarna och Piti väntar på henne troget i busshållsplatsen. De spenderar dagarna tillsammans och skiljs åt på kvällen i samma busshållsplats. Erzsébet är väldigt orolig varje dag för Piti - och det kan jag förstå mycket väl. Vi satt och pratade mycket om hennes situation, om hennes son som bor i samma hem men som har grava psykiska problem, saknaden efter lilla lägenheten. Det är inte sin egen situation hon är oroad mest men för Piti. Människor känner henne och känner igen henne, en ung kvinna i kosmetikaffären bredvid hade gått och köpt hundmat och Piti som hon överlämnade med råd hur och när Piti bör få maten. Vi hade gått in och köpt persikor åt Erzsébet och tillsammans gick vi tillbaka till henne och även lämnade över lite pengar som Erzsébet motvilligt tog emot - för att köpa lite varm mat och även mat till Piti...
Det jag vet är att jag kommer tt be för dem inatt när jag ligger i min säng med bichonen Bruno i närheten. Att jag grät hela eftermiddagen och gråter även nu är inte bara på grund av deras svåra situation.
Det är nog för att jag fick bevittna kärlekens stora kraft och även fick tillbka förtroendet för människor som kan hjälpa andra så öppet och kärleksfullt...
Jag återkommer senare på kvällen med flera bilder jag tog under dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar