I min ungdom, i Transsylvanien - långt innan datorer och internet - läste jag väldigt mycket, väldigt ofta och väldigt snabbt. På Kolozsvárs Stadsbibliotek hade jag hunnit avverka en hel del klassiker. När det biblioteket inte räckte till skaffade jag medlemskap på stadens mycket större universitetsbibliotek. I början var det krångligt, de hade inte tidigare unga besökare, så jag fick åka tillbaka med min mamma för att skaffa medlemskap.
Jag hade mina perioder om vilken typ av litteratur jag läste. Det var fransk litteratur, jag studerade ju franska i grundskolan, endast i gymnasiets fyra sista år började jag med engelska. Det blev olika perioder som amerikanska klassiker: jag älskade John dos Passos Amerika-trilogi, redan vid första volymens hälft var jag ledsen att jag snart ska lösa ut alla tre tjocka tegelstenar... Truman Capote tyckte jag inte så bra om, men läste ändå mycket av honom, William Saroyan älskade jag och det bästa var ju Salingers Räddaren i nöden...
Jukes Verne och Dumas-böckerna hade jag avverkat under lågstadiet, sedan testade jag Stendhal som var både full med äventyr men också väldigt bra psykologiska skildringar. Sedan kom flers klassiker, men jag tyckte jag att Balzac var långtråkigt tills jag inte hade läst första boken av honom. I månader var jag helt sålt på det och läste nästan allt jag kunde hitta. Zola var lite kargare, råare, men även lite tyngre.
Om ungerska författare kommer jag skriva en annan gång, men jag hann läsa ut nästan allt av Jókai, Móritz och Mora.
Första sydamerikanska författaren jag läste var Hundra år av ensamhet. Sedan på en regnig lördageftermiddag tog jag fran en samling noveller av Jorge Luis Borges. Av någon anledning hade vi till och med två exemplar av boken. Jag tror att det var en blandning av ruskvädret och den mystiska, fantastiska, surrealistiska och drömlika noveller som gjorde att jag blev förälskad i denna värld. Eduardo Galliano med sitt Eldens minne var också en väldig annorlunda roman som jag löste om och om flera gånger. Senare upptäckte jag Julio Cortazár och hans filosofiska, inland väldigt korta noveller, vissa absurda, vissa surrealistiska och skrämmande, dock inte mycket mer än en nyhetssändning av våra dagar...
På universitetets bibliotek var det kartotekssystem. Man bläddrade i kartotekskåpen efter författare och plockade ut kartoteken på verken man ville läsa och låna. Här fanns det inte begränsningar om hur många böcker man fick låna per gång. Jag brukade plocka ut alltid ca 15 kort varav 8 - 10 böcker fanns att låna, resten var utlånade.
Det hände en gång att inga av de böckerna jag ville låna fanns inne... Visst var jag ledsenoch orkade inte spendera mer tid och leta fram nya. Då sade damen i luckan, bibliotekarien att om jag lovar att läsa ut och komma tillbaka dagen efter så kommer hon att låna mig Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margareta. Boken var på ungerska, men i socialistiska diktaturen var det förbjudet att läsa just denna bok. Jag kunde inte vara gladare eftersom jag länge hade sökt boken och bekanta som hade det lånade till släkt och vänner och aldrig kom det mi tur någonstans. Här hade jag äntligen fått boken och jag redan på bussen hade börjat läsa och jag kunde inte släppa boken ens under middagen. Sedan kom det vanliga... Bara en kapitel till och sedan ska jag lägga mig... Morgonen och väckarklockan fann mig i fåtöljen och jag fick gå i skolan dödstrött och sedan till biblioteket och lämna tillbaka boken. Det var en av de böckerna som jag tyckte mest om och gjorde störst intryck. Sedan dess äger jag ett exemplar, läste den flera gånger och även sett det som tv-teaterföreställning och som rysk tv-serie på SVT.
Flera gånger hade jag sett här i Torun en restaurang med ett konstigt namn: Mistrz i Małgorzata... Det enda jag visited att Małgorzata är ett kvinnonamn på polska. Idag när vi fikade, frågade jag Csilla om var hon vill äta middag idag. Då någon i kaféet rekommenderade oss restaurangen. Vi frågade vad restaurangens namn betydde och då sade hon att ägaren hade inrett det påverkad av en roman hon läste - Mästaren och Margareta (på polska: Mistrz i Małgorzata)!
Saken var klar, jag är nyfiken på deras polska fusion rätter och även på inredningen.
Just nu ligger vi och vilar ut dagens spänningar på hotellet då jag skrev ner dessa rader. Vi går ut snart och tar en promenad och äter middag där, sedan berättar jag hur var både mat och inredning.
_______________
Nu är vi tillbaka på hotellet, vilar och förbereder oss för resan vidare. Vi har packat våra resväskor igen. Efter en tidig frukost åker vi iväg mot Krakow, möjligen övernattar vi där och fortsätter mot Ungern dagen efter.
Så till Mästaren och Margareta. Restaurangen ligger i gamla staden, mitt emot vårt frukostställe. Från gatan verkar den vara ett ganska oansenligt ställe. Det är nog därför vi aldrig ens hade tänkt besöka den. Vi satte oss först på terassen och efter någon minut kom en väldigt ung och trevlig servitris och gav oss menyerna. Då frågade Csilla om det går att sitta inne i restaurangen med Timmy. Det var inte problem, vi fick ett bra bord nära ingången. Timmy hade lagt sig direkt under bordet och sov under hela middagen. Väggarna är målade i svart, en jättelik svart katt klättrar på väggen, det finns en hel bibliotek som täcker en vägg och en annan metallststy föreställande Margarita när hon flyger...
Restaurangen är verkligen väldigt annorlunda och varje detalj påminner om boken. Det var som att kliva in i handlingen och bokens surrealistiska, ibland groteska men varma, kärleksfulla och mänskliga atmosfär. Maten var fantastisk god, bäst hittills, mycket bättre än på Karczma Spichrz - gamla Svenska Spannmålsmagasinet. Medan på Karczma Spirchz får man väl tilltagna portioner, men presenterade på ett rustikt och hemtrevligt sätt som när man besöker sin far- eller mormor på söndagsmiddag då på Mästaren och Margarita får man polska rätter moderniserade och fint upplagda.
Som aperitif beställde jag - vad annars - en Margarita och Csilla en lemonad. För att fira att vi fått tillbaka bilen och att vi (förhoppningsvis) börjar semestern hade jag beställt även en flaska
Som andra rätt hade Csilla valt pieroger som liknar mer större kinesiska potstickrrs, pieroger som ät både kokta och stekta på undersidan som ger en kontrasterande struktur - en kokt al femte och en lite knaprigare. Jag fick ölmarinerade rökta fläskfilémedaljonger lindade i rökt bacon med en välsmakande potatisgratäng som påminner mycket om Julia Childs franska recept och en surkörsbörsås till det. Vi orkade inte ens beställa dessert eller kaffe. Vi tog en promenad i lördagsvimlet och helgfirande människor. Det var nog en större fotballsderby i staden och supporterklackarna gick runt i staden i grupper och skanderade och var högljudda, dock lugna och fredliga. Poliser var synliga överallt i gamla staden och vi kände oss trygga. Efter ett varv runt centrala torget slog vi oss ner på vårt andra stamställe, Grande Coffee som vi kommer nog missa tillsammans med cappuccinon och min favorit körsbärpaj. Vi tog farväl från Milos, servitören på kaféet som förutom en enda dag var på jobbet oavsett vilken tidpunkt besökte kaféet och som serverade alltid Timmy först med färsk vatten i en skål. Jag tar farväl också för idag och tackar om du orkade läsa så här långt! Nedan kommer några bilder från dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar