Efter några minuter tog någon emot, han kom ihåg vår bil. Han sade att teknikern är på bodyshop (??!) och vi skulle ringa senare. Då gav jag honom ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Jag sade att jag är där om en kvart och väntar på att få nyckeln i handen. Han kom tillbaka med besked att bilen blir färdig klockan 14. Jag sade att antingen får jag bilen eller jag gör en polisanmälan. Skam för #Volvo och #Volvia att inte kunde lösa det här själva och lämnade oss i sticket.
Sedan fick vi ett till samtal att de hade kopplat upp bilen på datorn och det visade även att en högtrycksslang var skadad och det berodde inte på olyckan, att vi måste ha fått problem med bilen om vi skulle köra vidare. Jag står väldigt oförstående om detta, eftersom vi servade bilen strax innan avresan och bytte även till nya däck! De sade att de måste beställa nytt och det skulle komma fram bara på tisdag, men de löste detta genom att plocka ut slangen från en ny bil och montera på vår bil. Dessutom skulle vi komma tull Torun på hemvägen så de plockade tillbaka slangen till bilen och montera en ny slang som de bestämmer under tiden.
Efter en cold brew coffee med tonic, en cappuccino och två dubbla espresso ”f*cking high on caffeine” gick vi ut för att söka en taxi att åka till Volvo Service. På ett litet torg i centrum var det loppis, så jag kunde inte gå förbi utan att titta och leta efter fynd. Jag höll på och prutade friskt på en kaffekvarn i mässing och en liten astrolab (vi är ju i Kopernikus hemstad!) När jag inte kunde gå ner till galva priset plus lite till, så tänkte jag att vad ska jag ha med en astrolab, jag har ju GPS i bilen och i telefonen. Men några steg därifrån kom jag till analoga fotografers himmelrike - ett bord med gamla Zenit, Praktika och Miranda kameror och objektiv. Det jag såg först var ett Carl Zeiss objektiv. När jag frågade om priset jag tyckte det var för dyrt, dessutom hade en liten skada i en av linserna. Jag började pruta här igen - nu utan skamkänslor (som jag alltid haft tidigare i samma situationer). Men efter att ha sett på TV ett brittiskt program med två experter som åker och handlar på loppisar och i slutet av en två dagars runda säljs allt och de tävlar ven som drar in mer pengar, som sedan går till välgörenhet.
Så jag håll ut och fick objektivet som är så massiv som en pansarvagn, det ska sitta på min gamla Zenit som jag köpte för två år sedan i Krakow.
Därifrån tog vi en taxi och på några minuter var vi fram vid Volvo. De som vi pratade tidigare hade försvunnit direkt. Sedan kom den enda engelskspråkiga teknikern, bjöd på kaffe och tårta, för att han sade att han fyller år idag. Säkert så att han kommer undan då av en utskällning.
Jag sade till honom att jag egentligen inte bryr mig om när bilen blir färdig, men det är viktigt det också. Men viktigast och det som jag sade från början var rak kommunikation. De senaste fyra dagarna blev vi lovade att bilen skulle vara färdigt två gånger om dagen. Vi fick hela tiden boka och avboka hotell och ändra vår planering. Hade de sagt att det tar ytterligare en vecka, jag skulle ha accepterat det också och gjort det bästa av det, hyrde en bil och åka runt i städerna i närheten i stället för att vänta i onödan och bli lurade på alla dåliga och ogenomtänkta besked.
Nu sitter vi i väntrummet, och bilen bör vara kvar när som helst. (fortsättning följer...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar