Dude! Where is my car?!

Igår hade man lovat att bilen blir färdig idag kl 10 på morgonen. Via Lidia, vår polska granne och väninna fick vi veta att delarna från lackeringen kom på morgonen och det ska inte bli färdigt förrän kl 15 idag. Vi hade nu varit här att vi hann se sommarvädret vi hittade vid ankomst med runt trettio grader till kylig och retning höst. Två veckor av vår semester hade gått åt det här.

Jag ville inte bli arg, men jag tog det hårt. I stället för att reagera hade jag lagt mig och gjorde mina andningsövningar till jag somnade. Timmy tryckte sin rumpa mot mitten axel och somnade till kl 13. Sedan tog vi en promenad till Grande Coffee, vårt stamställe i Torun. Efter två cappuccino kunde jag släppa helt detta och vänta på  samtalet klockan 15. Som vanligt - det kom inte. Inte från verkstaden, inte från försäkringsbolaget Volvia. Klockan är nu 16.15.

Csilla hade bokat av hotellet i Krakow där vi skulle övernatta och träffen med en vän som bor där och som vi skulle äta middag med. Vi avbokade också träffen med vår gudsdotter och hennes familj i Ungern på lördag, eftersom vi kommer inte att hinna dit i tid.

Dessutom förlänga vistelsen i Torun med ytterligare en natt och boka två nätter i Krakow för imorgon och övermorgon - om nu bilen blir klar...

På nytt, det är inte (bara) förseningarna, men bristen på kommunikation och synen på sina kunder från Volvo, Volvia och även verkstaden som gör mig ledsen.

Medan jag skriver ringer Lidia. Hon hade varit i kontakt med verkstaden och vi inte får bilen idag. Det är precis som vanligt. Tur att vi hade förlängt vistelsen med en dag i Torun när det är helg och fler turister i staden.

Nu känns det att jag vill bara åka hem...