Igår kväll kändes det att jag måste släppa allt, att vad vi än gör är förgäves. Bag hade bestämt mig att lämna över det hela till högre makter. Det är otroligt hur mycket det tär stressen på en... på kvällen vi åt på en ungersk restaurang och det slog mig att möjligen detta är det närmaste vi kommer Ungern på denna resa eller i år.
Vi kom tillbaka till vår lägenhet och försökte somna - men eftersom lägenheten ligger på en gata mitt i Gamla Staden så var det fortfarande folk ute och firade. I stället för att stressa mer hade jag gjort min Yoga Nidra meditation och det blev som att dra ner gardinerna - både jag och Csilla somnade av.
Jag sov dåligt och vaknade flera gånger, sist på att Csillas telefon plingade. Det var ett meddelande från Volvia att Skaderegleringen betalar kostnaden och att bilen ska lagas så vi kan fortsätta.
Det kommer att ta upp till en vecka och det verkar lösa sig. Csilla är exalterad och glad jag är chockad fortfarande och trött... Jag vågar knappt glädjas.
För första gången på denna resa tog jag med mig min kamera när vi gick ut att äta frukost.
Under frukosten hade vi fått en del feedback, bland annat från vår snälla granne, Lidia som hjälpte oss med kommunikationen och med riktigt värdefulla råd. Hon sade att personalen på Volvo-verkstaden var väldigt ledsna att de inte kunde hjälpa oss och att ansvariga hade ringt hem till Lidia på kvällen och försökte förklara att misset var inte deras, utan alka de inblandade mellanhänders.
Vi sitter på restaurang Bulka med frukosten och vi är på väg att ta en promenad i staden.
Tack för er som följer oss, som skickade goda önskningar och sympati. Det ör möjligt att vi kanske fåt ändå en (välförtjänt) semester och avkoppling!
Åter pöbkvällrn med mer information. Haven underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar