Tvångsvila i Torun

  

Tvångsvila i Torun

Vi börjar kunna hämta andan. Man har börjat arbeta med vår bil på verkstaden. Det kommer att ta upp till sju arbetsdagar, mest på grund av lackeringsarbeten på plåten som kommer att bytas ut. Just nu kommer helgen också, så det kommer nog inte hända så mycket heller. 

I allt motgång och de negativa sakerna som hände så börjar vi urskilja lite upplyftande och positiva saker. Hur vi än gör, ber snällt, slår med näven på bordet, är glada eller arga - vi kommer inte att kunna göra mer. 

Det är som en tvångsvila, vi tvingas leva i nuet, i det som finns till hands och framför allt att inte rusa vidare utan att finna glädje och guldkorn i allt som finns tillgängligt. 

Vi sover ut på morgonen, så pass mycket att vi kommer försenade till frukosten på hotellet. Då går vi ut på ett litet café där vi äter vår frukost när andra börjar äta sin lunch...   

Sedan promenad i Gamla Staden av Toruń för att upptäcka fler vackra byggnader, små vänliga torg och trevliga människor. Varje dag hamnar vi ändå till Grande Coffee där jag får min tredje cappuccino för dagen och den där fantastiska surkörsbärspajen. Idag var det slut på den och då fick jag äppelpaj som smakade som min barndom... Cappuccinon  på vårt frukostställe smakar så gott att jag beställer alltid två koppar som ska serveras efter att vi ätit frukosten. 

Nikolaus Kopernikus föddes i staden Toruń den 19 februari 1473. Han är fadern till den heliocentriska världsbilden som hade influerat i sin tur även Galileo och Kepler. I den vackra 1200-tals gotiska katedralen döptes Kopernikus när han var spädbarn. Undrar hur han och staden såg ut, hur var hans barndom, vad som präglade honom. Han hade ju präglat själv den universella vetenskapen och kulturen och inte minst staden Toruń, där man påminns om honom nästan överallt: universitet som bör hans namn, gator uppkallade efter honom, statyer och monument. 

Det är påfallande många byggnader - kyrkor, husbyggnader, torn och stadsportar byggda av röda tegelstenar. Det är vackert när kvällssolen lyser på dessa och ger de ett vackert varmröd ton. 

Här finns även ett lutande torn, möjligen inte så känd som den i Pisa, men den är vacker med sina röda tegelstenar. 

Mot kvällen hade vi stannat på en pierogeria, en typisk polsk restaurang som serverar polska rätter, främst piroger. Häromdagen beställde vi ugnsbakade pieroger som var så stora att vi gick skänka bort dem, vi orkade inte äta allt vi beställde. 

Nu ville vi ha de mindre, kokta tortellini-liknande pierogerna och beställde pieroger med olika fyllningar. Jag såg på menyn att de hade saltsyrad gurka som jag älskar och jag brukar äta ibland när det är varmt ute: en naturlig läskande saltsyrlig delikatess som lagar vätskebalansen när det är för hett. 

Jag ögnade igenom soppmenyn, men hittade inget jag skulle äta. Då frågade jag vad är dagens soppa. Det var gurksoppa på just saltsyrade gurkor. Det lät väldigt konstigt och jag kunde absolut inte föreställa mig att koka saltgurkor. Trots min motvilja hade jag bestämt mig att beställa en tallrik av det. 

Vid första skeden var jag trollad av den! Vilken smaksensation, det var precis det jag behövde en varm och kvav sommardag som denna: lagom syrlig och aromatisk, lagom salt men balanserad och välsmakande med små kokta köttkultur i... Csilla smakade och till sist åt upp halva min soppa - bästa betyget rätten kunde få. När jag kommer hem kommer jag att koka denna soppa, har redan idéer, hur jag ska göra. Jag slår vad arr eftersom detta är husmanskost så finns det lika många tillredningsätt som hushåll.  

Pierogerna smakade fantastiskt, det fanns fyllda med kryddig nötfärs, med ost, med potatis och kål, med bacon och lök... Varje bit med sin smak och personlighet. Vi blev mätta och vi tog en promenad utanför floden Wisla på strandpromenaden där folk sitter och njuter av en kaffe, glass, pieroger, ök eller bara av  varandras sällskap medan solen går ner. 

 

Vi kom hem med dagens tiotusen steg, härligt och angenämt trötta, med Timmy i min famn. 

Hoppas att vi kan sova lite lugnare och djupare inatt, vi flyttade tillbaka från hyrlägenheten till hotellet där vi sov första och andra natten. Imorgon byter vi hotell på nytt, men sedan när Ljusets Festival är över, det blir enklare med bokningarna och tills vi lämnar staden ska vi bo på vårt första hotell. Det är inte roligt att böra efter sig sina bagage och åka taxi varje dag från ett ställe till det andra. Men vi finner oss i situationen. Hyrlägenheten var otroligt vacker och smakfullt inredd, men eftersom den låg mitt i staden så var det många som fyrade på gatorna även klockan tre på natten. Det var värre att bära upp bagagen till andra våningen då det inte fanns hiss och idag bära ner de igen...