Polisbesök i Torun

Vi sov alla tre oroligt i natt och vaknade flera gånger. Vi hade försovit oss till sist så pass mycket att vi blev utan frukost. Ingen fara dock, ingen av oss hade någon aptit. Vi kunde förlänga vistelsen i samma hotell för ytterligare en natt, dock fick vi flytta till ett annat rum. Sedan blev det en promenad till Gamla Staden, bara ett stenkast från hotellet, åt frukost och sedan leta polisstationen för att göra en anmälan om olyckan.

Polisen var väldigt trevlig och snäll, författade ett intyg om att vi hade varit med om en olycka och så lades ärendet ned direkt. Papperet behöver försäkringsbolaget Volvia... känns som en jätteslagsmål i luften, dessutom gick halva dagen åt besöket. Det som ör viktigast, bilen - så fick vi inga besked idag heller. Efter två dagar har ingen tittat på bilen eller gett någon information när den ska bli klar... Tack Volvo och Volvia och era representanter i Polen! Vi förlorar semesterdag efter semesterdag trots att vi betalar försäkringar just för att få hjälp i liknande situationer. Även om det inte hände något så skulle det kännas mänskligt att skicka iväg ett sms att t ex ”vi jobbar hårt med ert ärende, vi återkommer imorgon med mer information”. Men det är ju för mycket begärt, kunden är viktig tills den köper en vara. Sedan när det går sönder, ingen ställer upp men kammar hem pengarna. Jag är obotlig optimist, tror på människor även när de slår mig bakifrån...

Förutom det så vet vi inte hur många dagar till ska vi spendera här och då måste vi boka boende. På hotellet är det fullt så vi fick leta efter nytt hotell för kommande två dagarna - dock betvivlar fortfarande inget om alls eller om när de kan laga våran bil. Men vi bestämde oss att ta det som det kommer och njuta ändå av vår ledighet. Efter besöket hos polisen tog vi en långpromenad tillbaka till staden och slog oss ner på Coffee Grande i Gamla Staden. Vi var trötta och törstiga och såg fram emot ett glas kallt mineralvatten och cappuccino. Vi satte oss på terassen och hämtade andan. I hela tjugo minuter - ingen brydde sig om oss, ingen tog vår beställning. Csilla offrade sig och gick  till disken och beställde. Hon fick en bricka som vi skulle sätta på vårt bord så servitören hittar rätt.

Nummer tretton! Visst, man tror ju inte på detta, men vi fick vänta ytterligare en halv timme. Jag var nära att dricka ur Timmys vattenflaska - vill ju inte törsta ihjäl på terassen till ett kafé. Csilla gick in på nytt och frågade efter vår beställning. Servitrisen beklagade och sade att de måste ha gett vår beställning till ett annat sällskap... Visst, nummer tretton! Så efter inte mer än en kvart kom hon ut med cappuccinon och en bit surkörsbärspaj. Min irritation försvann ögonblickligen när jag såg hantverket! Sedan att det smakade som det ska med kaffet och pajen var den bästa (och vackraste) jag smakade någonsin! 

Mirakelpajen hade löst upp vår stress och frustration och vi satt där i skuggan och bara kopplade bort allt elände och njöt av stunden, av vackra staden, cappuccinon och varandras sällskap. Man får tillbaka hoppet...

Vi promenerade på de vackra gatorna och gränderna och tittade på hur man förberedde sig för Ljusets Festival som började just idag. Det förklarar ju överbeläggningen på hotellen. När vi blev trötta av promenaden och började bli hungriga, letade vi efter en restaurang. Helst lite avsides och längre bort från turiststråken - även med risk att de inte pratar engelska. Vi hittade restaurangen Gospoda vid ett litet torg inrymd i en vacker träplank barock hus. Servitrisen kom snart och tog beställningen. Vi åt polska husmansrätter och trots att jag inte gillar öl så mycket, efter dagens promenader och värme var det ändå det jag bestämde mig att dricka. Servitrisen rekommenderade mig två olika lageröl från lokala mikrobryggerier. Den tredje sejdeln, den mörkaste är inte mörk öl, utan Kwass, en sorts svagdricka som fermenterad med rågmjöl och rågbröd. Det är otroligt, men allt detta betalade vi ca 180 kronor för! Jag sade på skoj till servitrisen att nu behöver jag nog en säng för att vila, och då sade hon att det finns sängar och även tv-rum två trappor upp för folk som blir lite överförfriskade och kan eller vill inte gå hem! 

Efter middagen gick vi på promenad i Gamla Stan och såg hur folk bara väller ut på gatorna med roliga lysande leksaker, ballonger och LED-upplysta huvudbindlar. Jag kunde inte motstå själv en bindel med Minionglasögon som jag bar fram till kvällens slut och in på vårt hotell! Jag blev 

själv glad av de glada skratt och leenden jag fick från barn och även vuxna! På flera ställen i staden fanns konserter med levande musik, lasershow på husfasad och otroligt glädje och vänskap - något jag inte såg i Sverige på länge. 

Nu är vi tillbaka på vårt hotellrum och tänkte först uppdatera min blogg och sedan sova som en stock efter dagens 13 500 steg. 

God natt och vi går göra bara goda nyheter imorgon.