Efter frukost på hotellet tog vi en taxi till Volvo service i staden. Ingen pratar engelska på verkstaden, vi bad vår snälla polska granne från Salem att översätta eller prata för oss i telefon.
Det visade sig att Volvia, vårt försäkringsbolag hade skickat en begäran att laga vår bil. Det hamnade hos deras samarbetspartner i Polen. Här fastnade det och alla väntade på att någon tog ag i situationen. Hade vi inte kommit hit det skulle inte hända något alls!
Efter en del telefonsamtal visade det sig att Volvia hade skickat begäran dock till ett annat Volvo Service här i Polen. De vet inte heller från Volvia vart den begäran tog vägen, ännu mindre Volvo Service i Torun hör i Polen och minst av alla vi som försöker nu pyssla ihop detta trots missförstånd och språkbarriärer. Samtidigt flyttar vi från rum till rum och hotell till hotell och stressar att hitta boende nu när Ljusets Festival är i full gång med tiotusentals besökare...Tack för det Volvo och Volvia!
Vi hade väntat på Volvoverkstaden fram till klockan 17 på eftermiddagen. Då hade man lyft och kontrollerat bilen. Kollisionen var så kraftig att den böjde chassit och slog sönder alla fläktar och ledningar, inklusive luftkonditioneringen. Enligt preliminära beräkningar landar reparationskostnaderna på runt 100 000 svenska kronor. Frågan är nu om man ska reparera för det priset som är nu närmare bilens värde... Volvia hade fått prisförslaget idag som de skickade till skaderegleringskontoret som kommer att fatta beslut imorgon. Om bilen går att reparera överhuvudtaget så kommer det att ta mellan fem och sju arbetsdagar. Med stor sannolikhet tar vår semester slut innan den ens hade börjat.
Synd att man inte gick byta den trasiga bilen mot en V90.. |
Sent på kvällen fick vi samtal från Volvia att papperna från Polen hade kommit fram och att imorgon på förmiddagen ska beslut fattas om bilen ska repareras eller ej och hur vi tar i så fall hem.
Vi kom sedan till vår lägenhet, på andra våningen i ett stort medeltida hus - inrett som i en inredningstidskrift. Vi varvade ner och hämtade andan, men chocken blev ju starkare när vi tänkte att däckbiten som slog i bilens framdel hade varit lite högre upp i luften den skulle ha slagit igenom vindrutan och slå oss ihjäl.
Vi bearbetar nu detta och viktigast verkligen är det att vi är oskadda.
Jag valde ut en polsk restaurang som fick bra betyg, bäst i staden. Dessutom ligger den hundra meter från vår lägenhet, på andra änden gatan. Strax bredvid denna restaurang hittade vi en ungersk restaurang, Restaurang Eger. Vi ändrade oss och valde denna restaurang mest av nyfikenhet. Jag kan inte säga nåt dåligt om det, allt smakade bra, men det saknades något ändå. Kocken var inte ungrare heller och i brist på annat kan folk tro att det är ungersk husmanskost... väl tilltagna portioner, trevlig personal, hundvänlig ställe, Timmy hade fått en skål vatten innan vi ens hade gjort beställningen!
Det var mycket dyrare än igår, dock ändå lägre pris än motsvarande svenska restauranger... Jag tänkte - på skoj - nu när vi ändå är fast i Torun att be kökschefen vara med i några dagar som praktikant och eventuellt visa hur man gör och kryddar några grundrätter... 😂
Vi gick vidare, tog en sväng i stan och satte oss på Grande Coffee, dör jag beställde samma kördbärspaj jag åt igår också och Csilla beställde en sorts Pavllva, en marängbakelde. Cappuccinon smakade gitt dock var den inte så vackert presenterat - man kan ju förstå också, eftersom drt var väldigt många kunder och festivalbesökare.
Vi pustade ut lite och kände hur lugnet kom tillbaka. Så pass mycket att jag satte upp mitt blinkande Minionbindel på huvudet och njöt av de leende skrattande reaktionerna.
Nu ligger vi lugnt och tryggt och jag tänkte bara lägga till i mitt blogg, möjligen en av de sista inläggen för den här resan.
Vi får se vilka besked vi får imorgon och ta sedan då en fundering om hur det ska vara.
Ha en underbar natt oh hoppas du läser oss imorgon också - då med goda nyheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar