Marosvásárhely - Csillas födelsestad i Transsylvanien

Igår kväll kom vi fram till Marosvásárhely, huvudort i Transsylvanska Högslätten, på ungerska - Mezöség. Ösregnet hann ikapp oss men vi kunde parkera strax före solnedgången. Vi besöker Csilas gudmor - jag kallar henne GudSvärMor - hon är som en snäll och vänlig moster och svärmor för mig - hon är alltid glad när vi ses och både Csilla och jag besöker henne som om vi kom hem på riktigt! För att inte prata om hennes kokkonst - en upplevelse med hennes matlagning av traditionell ungersk husmanskost.

Marosvásárhely, stadens försvarskyrkas murar nära stadens centrum.

Mezöség är ett landskap i Transsylvanien, även känd för sin folkmusik och traditioner. Under seklers gång hade flera olika nationaliteter kunnat samleva i fred och korsbefrukta varandras kultur utan kulturaktivister och politiker som gnäller om tolerans. Ungrarnas, tyskarnas, rumänernas och romernas musik ledde till Táncház-rörelsens uppkomst. Denna rörelse hade nyligen tagits upp i UNESCOS världskulturarv (mer om Táncház på engelska här). Få vet, men det finns Táncház även i Stockholm. Det är då inte bara ungrare men även svenskar och andra nationaliteter som kommer till deras tillställningar för att dansa och lära sig om varandras kultur. I byn Magyarpalatka fanns en generation av romska musiker som för vidare traditionerna och traditionella ungerska musiken tillsammans med Táncház-rörelsen.

Staden Marosvásárhely är även känd för de stora matematiker som hade bott och verkat här. Bolyai Wolfgang Farkas (1775 - 1856) och hans son, Bolyai János (1802 - 1860) hade verkat i staden. Även Vályi Gyula, känd matematiker och expert i nummerteorin verkade i staden, där han staty står nu i närheten av stadshuset och stadens gamla murar. 

Bolyai Farkas och Bolyai János gravmonument i Marosvásárhelys kyrkogård med en minnesplakett över Bolyai János verk Appendix, dock ödets ironi - fel datum på en matematikers minnessten - Appendixen skrevs 1832 och ej 1823 som det står där.

Vályi Gyula, matematiker

Bolyai János föddes i min hemstad, Kolozsvár. Bolyai Farkas forskade om geometrin och hans son skrev 1832 ett Appendix till faderns verk.Farkas hade fått lektioner av sin far och han hade då redan som trettonåring studerat infinitesimalkalkyl.

Han är känd för att vara en av upptäckarna av den hyperboliska (icke-euklidiska) geometrin.Förutom matematiker var han en riktig renässansmänniska - han pratade nio språk, bland annat kinesiska och tibetanska, bemästrade fiolen också och uppträdde i Wien  och så var han en bra atlet och fäktmästare. En gång hade han utmanat flera andra i fäktning - som han slog allihopa och i pauserna satt han och spelade fiol.

Vi besökte även Csillas släktingars gravar också. Jag minns från våra tidigare besök om Csillas morfars farfars familjegrav. Hennes morfars farfar, Deák Ferencz (1880 - 1918) hade stupat i första världskriget endast 38 år gammal. Hans brorson Dr Deák Elek Károly hade stupat i andra världskriget endast 27 år gammal. Hans kropp begravdes på okänd plats som familjen förgäves hade sökt i sjuttio år. 

Jag blev tidigare också rörd av deras öden och att människor slaktar varandra och lämnar sår över flera generationer. Samtidigt ser man idag att människoliv har inget värde, oavsett politisk eller nationell tillhörighet slaktas barn i hundratals och även kvinnor och gamla urskiljningslöst i hela världen.

Jag lyssnade på ett ungerskt radioprogram om ungerska soldaters gravar, något Ungerns försvarsdepartement hade börjat arbeta med att hitta och identifiera stupade från bägge världskrigen. Försvarsdepartementet har en hemsida också och där hade jag sökt på Dr Deák Elek Károlys namn och födelse och dödsår och jag fick träff. Han hade stupat endast ett hundratal kilometer från sin hemstad, i staden Dicsöszentmárton. Han hade dött av en minnedslag och begravdes på plats i närheten av Dicsöszentmárton. 

Dessa dokument hittade jag i Ungerska försvarsdepartements digitala arkiv om Dr Deák Elek Károly

Dessa dokument hittade jag i Ungerska försvarsdepartements digitala arkiv om Dr Deák Elek Károly

Jag avslutar dagen i kyrkogården också. Ganska när varandra är två präster ur reformerta kyrkan begravda, Dr Csiha Kálmán och Fülöp G. Dénes. Jag hade haft förmånen att träffa dessa hjältar som blivit dödsdömda och fängslade av dåvarande kommunistdiktaturen och Ceausescu. Den tredje prästen som jag då träffade är Lestyán Ferenc, den cyklande prästen som dömdes på tio års straffarbete och fängelse och som stod upp för mänskliga rättigheter. I min ungdom hade jag hjälpt unga teologistuderande från Ungern som besökte Transsylvanien och som smugglade brev, mediciner och nyheter från andra sidan järnridån. Jag hade varit med flera gånger på dessa resor som guide och som tolk. 

Det blev idag mycket om kyrkogårdar, hjältar och döda i krig - inte att undra på, mänskligheten har en mörk sida också, osökt ser jag paralleller med dagens konflikter där man förbereder ännu mer sorg och öppna sår som bara fortplantar sig och lägger grunden till kommande konflikter och hämnd.

Hoppas mänskligheten kan lära sig av dessa oskyldiga som försvann i världens stora konflikter som lämnade stora tomrum i själen för de som älskade dessa eller som inte ens kände de personligen.