Örtagården i hjärtat av Älvarnas Gård

Vi utgick ifrån Marosvásárhely och Transsylvanska Högslätten till Seklerlandet och en liten by, SzentÁbrahám. För en tid sedan hade vi lyssnat på ett reportage på Lánchíd Rádió om Csiki Emese och hennes örtagård. Reportaget ledde tills tt vi sökte mer information om henne och örtagården på internet och på YouTube. Vi hade tittat på flera dokumentärer med henne och vi hade sagt att om vi åker till Transsylvanien så skulle vi besöka henne.

Herrgården i SzentÁbrahám, mitt i en kavalkad av färger och dofter av örter i en underbar natur

Från Marosvásárhely hade vi åkt på förmiddagen och åkt igenom Segesvár, en av de bäst bevarade medeltida städer i Europa. Vi hade inte stannat, vi hade besökt staden för några år sedan. 

Efter att ha kört igenom lille sekler-staden Székelykeresztúr hade vi stannat för att fråga folk var vi kunde hitta örtagården. Som en god omen hade vi hittat en bar som just heter Csilla... Väl inne medan Csilla hade pratat med krögaren hade jag tagit lite porträttbilder på en av kunderna. 

Efter att ha fått vår vägbeskrivning hade vi bara varit tvungna att stanna tre gånger till och fråga på vägen var örtagården är. Men folk är väldigt trevliga och tillmötesgående så äntligen kom vi fram till den gamla rustika herrgården.

Vår tur verkade ha tagit slut, vi ringde flera gånger på porten och det var endast en jätte till komodor-hund som kom ut och tittade nyfiken på oss. Det tog en stund tills ägaren Csiki Emese släppte in oss. Hon var upptagen, hon hade väntat på andra gäster som skulle komma senare men hon var väldigt snäll och trevlig och visade oss runt och berättade hur allt kom till.

Hon tillsammans med hennes tonårssöner och sambo hade bestämt sig att köpa den förfallna herrgården och tillhörande trädgården, lämna stressiga livet i staden och börja om på nytt. Herrgården var så förfallen att det var tveksamt om det gick att rädda. Den var byggd på 1700-talet, en majestätisk tegelbyggnad med 80 centimeter tjocka väggar. 

Familjen fick investera en hel del energi och pengar i renoveringen. Will, holländare hade tillsammans med Emese ett fyrtiotal projekt inom biodynamisk odling som de ville förverkliga. Will var expert på området, Emese har två diplom, som ekonom och som aktivist för mänskliga rättigheter.

Här på landet hade hon lärt sig odla sina egna grönsaker, har hundar, katter och höns som värper ägg. Hennes dröm är att allt de äter ska komma från den egna trädgården och ska vara biodynamisk odlad, alltså helt utan kemikalier. 

Förutom detta hade hon lärt sig sy och brodera och startade en stiftelse där hon tillsammans med lokala kvinnor tillverkade dukar och tyg för försäljning i storstäderna. 

Hon hade hittat i trädgården några medicinalörter som växte vilt - troligen sådda för länge sedan. Detta gav paret idén att odla örter för medicinalte och kryddor. Hennes sambo, Will gick bort för några år sedan och Emese visste inte hur hon skulle fortsätta med livet. Hon ville ge upp odlandet precis när hon hade fått beställning från en mässa hon hade tidigare deltagit på och sålde både örter, teblandningar och kryddor. Så hon tillsammans med hennes söner hade satt igång tidigt på våren och kunde delta på mässan och starta upp företaget.

Man märker på henne att hon och hennes söner brinner för det de gör. De vet att det går att leva på detta och även att engagera andra och att entusiasmera. 

Emese berättar hur hon kunde omvärdera sitt liv från förr där det var viktigt att ha ett bra jobb, att se och vara på TV, att synas på Internet till att vara helt utan TV, att odla sina egna grönsaker, att hjälpa andra och leva ett fullständigt liv trots hårda slag som att förlora sin sambo som dog i hjärtinfarkt för några år sedan och att trots allt kunna starta om och bli starkare av sitt arbete. Hon säger också att man blir starkare av det man gör och inte av den energi man sparar. Det är nog beundransvärd men hon säger att om man gör något med sina egna händer så lägger man in sitt hjärta och själ i och orsakar ännu större glädje. Allt detta hade hon lärt sig av enkla hederliga människor som försörjer sig själva av det jorden ger och hon utan att ens anstränga sig berör andra - som oss även på flera tusen kilometers avstånd.

Vi hade köpt en hel del örter, téer och kryddor, har lärt oss massor av dessa örter.

Men för mig, främst av allt var rena medicinen för själen att vara idena sagolika örtagård, se färgerna och känna på dofterna medan jag känner igen i Emeses ord så mycket av det man redan hade hört, men i stortadslivet glömt bort med resultat som sjukdomar, panik och stress.

Här kan du se video på ungerska med Csiki Emese

Csilla Bar - här fick vi vägbeskrivning

Gäst på Csilla Bar

OBS!
Stor hund på gården

Om hunden närmar sig, prata ej och rör dig ej
Om hunden morrar, lägg dig på marken och vänta på hjälp
Om hjälpen inte kommer då lycka till!

Så det var inte kul att bara knalla in på gården...

Emese Csiki i sin örtagård

Emese Csiki

Utanför herrgårdens entré

Herrgårdens entré

Örtagården

Echinacea

Panorama över herrgården och örtagården

Isop - medicinalört och krydda

 Damascenerrosor med ljuvlig underbar doft

Damascenerrosor

Isop

Lycklig höns och tupp

Gurkört, borago

 Kumanernas hund - komondoren. Han räknas som pusztáns stolthet, herdehundarnas konung som kan växa till 60 kg vikt och mankhöjd på över 70 cm. Visst vill man be om hjälp när man träffar en sådan hund... Dock var Ciklon en snäll och lekfull jätte - något som inte är typisk för rasen. Ciklon är klippt på grund av värmen. Komodorens päls tuvar ihop sig som pulins och är svårskött. 

Ciklon hade inget emot att bli fotograferad, inte heller att bli klappad