Snart är det två veckor sedan vi tvångsvilar i Torun. Inget fel i det, men det är inte detta vi hade väntat på i ett år. Vi vill hem till Transsylvanien. Olyckor händer, det är sant. Vi är otroligt tacksamma att vi kom undan med livet i behåll. Om däcket skulle gått endast tjugo centimeter högre upp, skulle det slagit ut vindrutan och slagit oss i huvudet!
Första två dagarna gick så att ingen satte igång reparationen av bilen och förfarandet med försäkringen. Vi fick själva åka ut till verkstan och prata med de anställda. De pratar inte engelska, vi var tvungen att koppla in vår snälla granne från Sverige som pratar polska och ta upp hennes tid också. Jag är djupt tacksam för hennes hjälp och vet inte om jag någonsin kan återgälda detta.
Äntligen hade Lidia, vår granne lyckats prata med verkstaden, med vår försäkringsbolag, vi hade också pratat med försäkringsbolaget och fått veta att försäkringsbolaget kommer att betala reparationskostnaderna. Det tig en hel del tid att besöka polisstationen, berätta om hela olyckan på nytt, veta att de inte kan göra något annat än det vi egentligen bad om för försäkringsbolaget #Volvia skull, ett intyg om hur olyckan gick till.
Men låt gå, vi hade väntat nu i drygt tio dagar väldigt tålmodigt. Vi fick svar från verkstaden att bilen kommer att vara färdig på onsdag eller senast torsdag förmiddag. Detta bekräftades muntligt och via telefon flera gånger. Vi till och med trivdes med att vara här, det är vackert, många sevärdheter och framförallt trevliga och snälla människor. Vi tog det här eländet som det kom, första dagarna chockade och frustrerade, sedan arga för att i två dagar ingen tig initiativ till att lösa problemet. Sedan kom acceptansen att det hade hänt och tacksamheten att vi kom undan levande och oskadda.
Vi flyttade fyra gånger från hotell till hotell, bar på ryggen våra bagage och bokade och ringde själv olika receptioner. Det var bra ändå, eftersom vi visste att bilen kan repareras och då tog vinden med ro, en dryg vecka av vår semester får gå - viktigt är att vi kan sedan fortsätta vidare.
Idag onsdag då bilen skulle vara kvar fick vi inget meddelande, vi väntade tålmodigt på hotellet och nu på eftermiddagen hade vi bett Lidia ytterligare en gång ringa verkstaden. Vår handläggare var då inte anträffbar, utan han skulle då återkomma senare.
Nät handläggaren ringde Lidia senare, sade han att verkstaden hade inte gått betalt från #Volvia och att bilen kommer att vara färdig på fredag och inte idag eller torsdag... Dessutom sade han att om reparationen inte betalas, så lämnar de inte ut bilen. Ens efter helgen!
Sedan en hel del samtal fram och tillbaka, Lidia till verkstaden, vi till #Volvia, sedan visade sig att det finns en mellanhand också, SOS Sverige, som tog emot vårt samtal efter olyckan men ytterligare en mellanhand, polska motsvarigheten för SOS. Sedan ville #Volvia prata direkt med verkstaden och sedan tappade jag rökningen vem som skulle prata med vem, och varför.
En sak vet jag. Vi köpte en bil från #Volvo, vi försäkrade bilen hos #Volvia och betalade i tid så mycket som det behövdes. Tills dess är vi snälla, goda konsumenter. Men när olyckan är framme så alla inblandade pekar på varandra, kan inte ens prata med varandra för språkbarriärer, ger dåliga besked och till och med ljuger.
Jag är van att ingen håller det han lovar. Men när vi befinner oss i en sådan utsett situation, när vi måste hålla koll på att alla gör ditt, dessutom vi också betalar för - då är det nog!
Csilla hade just varit och förlängt vistelsen på hotellet fram till på fredag. Jag kommer att kontakta KO, Konsumentombudsmannen för att utreda hela det här problemet. Jag även överväger att polisanmäla den som utsatt oss för fara genom att inte plocka upp skräp på motorvägen.
På fredag klockan 12 när vi checkar ut från hotellet, kommer jag att ta en taxi till #Volvo verkstaden och ta min bil och fortsätta min resa. Får jag inte bilen, kommer jag att stå kvar där tills det inte löser sig!
Vi hade visat förståelse, tålamod och förutom att vi och bekanta och grannar fick hoppa in och hjälpa uträtthålla en tydlig kommunikation, vi hade nu förlorat två veckors semester och utsatts för en del oönskad stress och otydligheter, även fel från flera av de inblandade.
Idag känns det hela som maffia-metoder när #Volvo verkstaden och dess personal använder vår bil som gisslan. När befintliga regler inte fungerar, när konsumenten mjölkas och förnedras och förlöjligas för att företagen, försäkringsbolagen ska bli rikare på oss, så har just dessa tappat mitt förtroende.
